Tänk att för ett år sen satt jag med Bosse Bildoktorn drack öl och prata glatt om framtiden om de nya jobbet på Verkstäderna där jag skulle leva ut min kullturella sida med Speakers coner, Poesi-torsdag teater och m.m. Men allt vart en bluff. Jag lärde mig mycke, men det blev inte som jag ville. Synd tycker jag. Synd att de jobbet gjorde mig mer ensam och självmordbenägen än vad skolan gjorde. Visst gillar jag mina arbetskamrater där, dom var underbara. Sepcilet när jag sluta ocg jag låg hemma sjuk, då hämta dom mig och bjöd mig på tåtra. Ni var helt underbar då.
Men jag var så ensam där och tiderna var jobbig.
Visst mitt andra jobb som jag har haft i år var inte helt super. Men tusen gånger bätter är Verkstäderna. Visst vara jag ensam i början, specielt mer när jag blev dumpad och alla ville prata vad som hade hänt, inte för att stötta mig utan av nyfikenhet.
Allt vart bra när dom "Nya" börja. Erik, Emelie, Emma, Dijana och Bea.
Då blomma vi alla. Vi på Faktura på boxer äger Även Johann, Jonas, Anna, Eva, Emma, Danstöm, Sanna och även Naomi med sin fika.
Men snart ska jag flytta, jag bor med låder och snart i låder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja usch tiden går alldeles för fort :)
du vet väl att om inte ni på faktura hade varit så underbara hade ju inte vi kunnat vara så cp som vi är heller .p Det är tomt utan dig på jobbet.
Skicka en kommentar